jennipop

Sedan ska jag möta upp nån hora vid stationen som tydligen ska bo hos mig några dagar. Ja, det kan ju sluta hur som helst.

<3

Jag har känt min hora i några år nu. Antar att vår horiga relation började på riktigt när jag blev ombedd att göra en bild till henne på bilddagboken. Aw, minns ni när man hängde där? Fina tider. Jag gjorde en nedräkning till sundsvall-arkspelningen 2008 och lade upp bilder varje dag, ända från när det var 50 dagar kvar. Fattar inte att folk inte tröttnade på mig då. Fattar inte att folk inte tröttnar på mig nu för tiden heller, men det är en helt annan fråga. Kan såhär i efterhand berätta hemligheten att när jag skulle göra hennes bild och valde bilder från hennes bilddagbok på henne var jag jätteosäker på om jag ens tog bilder på just Jennö, eftersom jag kände henne så dåligt. Var tvungen att tänka om tusen gånger och jämföra bilderna med varandra så jag var säker på att jag tog rätt tjej. Hehe. Inte nog med det! Hon lyckades vara med två gånger under samma nedräkning. 19, för att det obviously är hennes nummer, och 7 för att... let your body decide har låtnummer sju? De tre år gamla resultaten då? Beskåda:

Otroligt pinsamt och otroligt fult designat, men vafan, det är sånt som horor bjuder på!

Åren gick. Vi skämtade om ormar som skulle bita mig i rumpan, om Jennös pornografitti, och nu har vi blivit horor. Eftersom jag är en hora så har jag inga känslor och är ej kapabel till att vara tacksam eller känna kärlek, men om jag skulle haft känslor så skulle jag vara oändligt tacksam till att ha henne, speciellt i tider då alla andra verkar försvinna. Horor är sådana som alltid är kvar. Bara man ger de lite sex då och då, och det är ju vi bra på.

Åh, på tal om sex! Vi är otroligt bra på att ge varandra lovers, att flirta, och att håna andra människor. D.v.s. fram till den där horan skaffade sig någon jävla livspartner hon tydligen skulle vara "trogen" till. Tönten. Tacka vet jag tiden då vi skypeade med Melker och flirtade loss på honom. Men hur än omständigheterna ligger till lyckas vi ändå alltid vara lika horiga. Vi startade t.ex. en hångeltävling endast gällande tjejer. Det gick ju iofs sådär men det är ju alltid tanken som räknas! Nu blev det tråkigt så det är dags för en till bild känner jag.

SÖTAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Genom åren har vi prövat allt. Allt från honung, eller grovsalt. En kväll så låg vi... Nej fan också det där är ju texten till en låt... Eheheh, awkward.

Såatteh. Ni börjar fatta grejen va? Vi är HOR1 & HOR2, vi är extremt horiga och en aning pinsamma, och om ni läser detta och är attraktiva kan ni ju slå oss en pling! Speciellt mig, grrr. Om ni inte har något annat för er i era sorgliga horlösa liv kan ni ju alltid kolla in HOR1s blogginlägg hos mig som lär komma upp någonstans här snart.

Nästa vecka ska jag bege mig ner till min älskade hora lite á la calleth you cometh I och bara vara horiga & håna alla andra jävlar i världen. Tycker lite synd om er. Ni borde hora upp er lite. Eyy, det var ett charmigt uttryck! Hora upp dig. Jag horar upp den här bloggen. Jag undrar hur många läsare jag horar bort genom att skriva ett fantastiskt intressant horinlägg om oss horor...

TÄVLING: hur många gånger har jag skrivit HOR i det här horinlägget? Ni vinner ett ligg! Skriv i kommentarerna, mina små horor. Hora upp er!

Trots att vi genom åren inte har träffats så speciellt många gånger, pga avståndet, har vi ändå verkat lyckats ha gjort en hel del. Sova på vandrarhem i snöstorm, storhandla på ICA, blåsa ballonger, ägna en hel kväll åt att pärla och se på sune, spela samma låt från 139054382 mobiler, fika på samma ställe som ark, slita ner affischer och bli utskällda av tanter, skälla tillbaka åt tanter, sova hos främlingar, stå längst fram på diverse konserter på tivolirock, träffa the ark, starta ett band, hoppa på en studsmatta med vattenballonger, krama lisebergskaniners rumpor, mysa till moto boy, tafsa på varandra, åka tåg genom sverige tillsammans, förstöra varandras hår, klä ut sig till emos på halloween, dansa dansa dansa, spana in & ragga på en heeeeel del killar tsm (bob, rolf, ralf, minns inte vad vi kallar dem ens längre, men snygga var de...), strippa för att vara med som modeller på internet, haft camsex och hånskrattat åt varandra, hånglat under en live-sänd arkkonsert, skämt ut oss under diverse formella tillställningar, gjort en superstar-stjärna med fötterna tillsammans med ola salo, stönat under en skivsignering, sett the ark tillsammans ett antal gånger, pussat på troll som hatar pussar, tröstat varandra, skrattat åt varandra, skrattat med varandra, mobbat andra med varandra, skrikit ECHO EHCO och gjort... vad-vi-nu-än-gör i bilden till höger där uppe... ja, ni börjar kanske sakta förstå? Allt kan hända med Jennö, helt enkelt. Den fantastiska horan.

Måste bara avsluta med att lite sentimentalt blicka tillbaka på första gången vi träffades, januari 2010.

Awwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww

Över ett och ett halv år senare och jag står fortfarande ut med dig! Jag har en sista sak att säga och det är: hora upp dig, Jennö! Tack för mig, adjö, puss & hej, kyss & smek, vi ses någon dag! Ah, HOR1 & HOR2 ses nästa vecka, det är inte illa det! Till er andra:

Men jag stack till Östersjöfestivalen i onsdags istället. Det var asskönt att komma hemifrån, slippa tänka på bråk med irriterande töntar och sitta hemma och vara förbannad och grubbla.

Men ah. Svedala. Skitsamma, det är gammalt nu. Vi söp oss aspackade och vinglade runt på stan med ett par killar, blev tagna av polisen, fick hälla ut lite öl. Gick vidare, hoppade in i någons trädgård där det var hemmafest med bara 40+are. Askul.

Sen gick vi på konserter och så. Eheh. Galet? Galet.

Hände mycket den dagen men skriver mer om det när jag är på humör.

Åt frukost vid familjen Sörmells bord. Fixade till oss litegrann.

Åkte sen med Jessica & Sandra för att köpa gummistövlar till oss. Blev även presenter till Christoffer som fyllde 19 sen på lördagen.

När vi kom tillbaks så gick vi direkt till festivalområdet och väntade på insläppet som var klockan 17!

Till slut kom Patricia, Ellie, Jezzy & Rebecka. Kramkalas osvosv.

När det väl var dags att få komma in sprang vi allt vi kunde fram till XL-scenen där Melody Club stod och hade soundcheck. Lycklig i hela kroppen. Älskar dem!

Stod och var glad glad glad. Kunde inte riktigt få in i huvudet att det faktiskt var dags för en konsert med dem igen. Senaste jag var på var ju i februari, allt för länge sen.

När de var klara så väntade vi på att klockan skulle bli 18:15. Alltså varför fick de spela så tidigt? Lite synd ändå.

När klockan var inne och de kom ut på scenen var det dans dans dans. Lyckorus!

De är finast!

Jag älskar deras kläder. Kristofers lackskor, lackslips & lackkavaj är det snyggaste jag sett, tror jag.

Iaf. De spelade lite av allt. Wildhearts var nog en av mina favoriter den kvällen. Sjukt vacker. Och boys in the girls' room.

Besvikelsen när de inte fick spela electric. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken när det gick upp för mig att Stoffe var helt seriös när han sa att de verkligen inte fick spela sista låten för de hade gått på övertid. Det var då vi på första raden drog igång och började sjunga på den så han sjöng med. Fint. Men inte alls samma sak.

Besviken som fan.

Arkfansen som skrattade åt mig och Amanda för vi var gråtfärdiga. Irriterande. Tänk er en ark-konsert utan Calleth, så kanske ni förstår. 
Sprang sedan runt för att träffa killarna vid turnébussen genom stängslet. De där sjukt bittra vakterna som satte upp presenning för staketet för att vi inte skulle se någonting. Blev irriterad. Tänkte att kvällen var förstörd där. Gick tillbaka in till festivalen. Såg killarna på andra sidan poolen. Ropade hit dem och de kom. Finaste!

Blev så glad. Skönt att få träffa dem igen, krama dem.

Som sagt, mina ljus i mörkret. Ingen kan göra mig så glad som dem kan!

I alla fall. Nu vet ni vad jag känner för MC.

Sen tog vi en massa foton. Haha:

När det hela spårade ur och jag bara: BÄR MIG!!!!!

<3

Och Erik: Whoop whooop *upp med jennys ben i luften så att hon skrattar så mycket att hennes fina dubbelhakor kommer fram igen, det är fint det.*

Och Richard typ: "Eh, okej? Håller mig nog utanför det här."

Den kvällen somnade man med ett leende på läpparna.

Håll i hatten!

Jag & Amanda tog bussen från Lindås vid 15-tiden någongång. Tog tåget till Malmö, buss från Malmö till Svedala.

Väl framme i Svedala så mötte Jessica oss och vi gick med henne hem. Packade upp lite, bäddade. Pratade.
Jessica är min kompis Christoffers mamma, även min gamla förskolelärare.

Gick sen rundtur i Svedala, hälsade på Sandra i hennes lägenhet. Hämtade ut våra armband till Sommarrocken. Sen hem och äta.

Senare på kvällen gick jag och Amanda in en runda på festivalen och kollade läget. Blev väl lite besvikna. Massa fulla, pinsamma 40åringar. Lerigt överallt. Vi var nyktra och brydde oss därör väldigt mycket om att vi smutsade ner skorna. Så vi gick tillbaka till Sörmells hus och pratade med Chrisse som hade kommit hem ifrån jobbet. Satt och kollade på gamla klasskort, skrattade. 
Somnade hyfsat tidigt. Skönt!

För det första var det den 16 juli. Endast 2 månader kvar av The Ark. 2 månader= i stort sett, ingenting.

Sen att Jens kom. Vi fick träffa honom genom stängslet, och jens- som är/var min favorit i The Ark pga sin humor, mysighet, gullighet, retsamhet, har jag saknat honom något så sjukt mycket att jag inte ens kan sätta ord för det. Därför blev jag så känslig när han kom gående mot mig så tårarna började rinna av lycka/vemod. 
När han tar min hand genom stängslet, trycker den hårt och håller kvar en stund blir jag för en litenliten stund lite lugn. Men så släpper han och jag ber honom att komma ut och ge mig en endaste liten kram, för det är precis vad jag behöver nu. För att orka liksom. När han skrattar och liksom, härmar mig? Och nästan driver med att jag är ledsen över att det bara är två månader kvar. Nejmen typ så. På Jens-sättet. Han är sån. Men just igår så högg det mig rakt i magen och jag bröt ihop totalt. Tappade andan. Fick inte fram ett ljud. Allt blev kolsvart och jag visste varken ut eller in. Så gick han.
Låter fruktansvärt löjligt.

Men försök förstå. Om det var åt dig din favoritartist stod och "hånade" och skrattade åt när du grät och knappt kunde få luft.

Jens är som han är, okej. Men det var för mycket igår bara.

Jag har aldrig i hela mitt liv haft så ont i hjärtat. Jag förstår honom. Han visste inte vad han skulle göra. Han ska inte behöva trösta ett meningslöst litet fan som lipar, jag vet.

Men älskar man någon så gör man, då blir man ledsen över sånt här.

Det var då Nadja, min älskade fina Nadja kom och höll om mig. Höll mig på benen. Försökte få mig att andas djupt och metodiskt.

Men jag kunde inte. Allt var kolsvart och jag kippade efter luft. Jag hörde bara att vakter kom och frågade hur det var och klappade lite på huvudet och sen satt vi där. Jag och Nadja. Försökte komma över ångestattacken.

Sen kom min underbaraste Patricia. Hon behövde oss. Vi har pratat om det idag och det gör så ont i mig att hon hade stått där ensam och gråtit utan att någon brytt sig om henne. Min älskade bästa vän.

Vi har även pratat om att nästan ingen brydde sig. Alla vände oss ryggen och ignorerade. De flesta sjönk i mina ögon där. Inte ens våra allra närmsta bästa vänner stannade, de gick därifrån, kollade på att annat håll. Även det gör mig jävligt ledsen.

Sådant som jag inte ville tro om dem.

Tack gode Gud att jag har Patricia och Nadja. Det var igår det visade sig vilka de äkta vännerna är. Tack ännu en gång för det.

Jag vill inte träffa några angelheads, jag vill inte träffa jens. Jag orkar inte. Kommer bli så sjukt ledsen och besviken om detta händer igen. Orkar inte. Jag tänker skippa de närmsta konserterna jag hade planer på att gå på. För jag orkar verkligen inte dethär.

Love you.

The Ark på lördag.

Fint.

Han är bra fin, han.

Att sitta och se solen gå ner i Göteborgs skärgård var vackert.

Det är nåt med mig och Lisebergskaniner. Vi klickar så bra tillsammans.

Hittade någon rolig effekt i min mobilkamera.

Många skrattattacker. Många utskällninga av Ingela pga våra skrattattacker mitt i natten på campingen som skulle va tyst klockan 23.00. Senast. Men hur kan man låta bli att skratta liksom?

Klumpen <3

Ja herregud.