#tpl
Känner att paniken drar och sliter i mig på alla håll och jag har inte en jävel att vända mig till.
Hatar känslan, verkligen.
Note to self: Köp färdigskivat bröd.
En helt vanlig, tråkig måndag. Nästan.
Förutom att jag råkade cuta sönder fingret och blödde som ett cp i flera timmar. (En och en halv, åtminstone). Är inte så överförtjust i blod så jag var ju rätt panikslagen, med tanke på att grannarna inte var hemma.
Fick till slut hjälp av Moa, som så snällt band om mitt finger och tröstade mig och lugnade mig lite. Och hjälpte mig att torka upp blodet som var över hela lägenheten eftersom jag i ren panik sprungit runt och ... ah. Sprungit runt. #onödigt.
Mysigt, mh.
Trots mitt söndercutade finger cyklade jag till jobbet, med handen uppe i luften för att det inte skulle blöda. Fast blodet strömmade på handen när jag kom fram till jobbet, gråtfärdig. Tvättade mig och plåstrade om mig och sen var det bara till att börja jobba, heh.
Så attteeeeeeeeeeh. Helt vanlig måndag har det ju inte varit, om man säger så.
Onsdag
Sitter och gosar med en liten kattunge vid namn Melody nu. Hon ska bo hos mig och är världens sötaste.
turn the time
Trivs här, men ändå inte. Saknar tryggheten hemifrån. Hatar att känna sig så ensam och hjälplös när ångesten och mörkret tar över.
Ångesten hälsar på allt oftare nu känns det som. Precis som den alltid gör på hösten, år efter år.
Mycket att tänka på. Ångesten inför begravningen nästa vecka. Den andra begravningen i mitt liv. Första gången var det min mamma som begravdes, denna gången är det en person som varit som en pappa för mig i flera, flera år.
Ont i hjärtat.
Satte upp mina ark-affischer i garderoben idag, medan tårarna strömmade. Saknar mina finafina killar, och det är först nu som jag förstår att de inte kommer tillbaks. Det är slut. För alltid. Önskar att jag kunde vrida tillbaks tiden, några år eller så. Få uppleva allt en gång till.
Men.
Nu vet ni hur läget är.
måndag kväll
sorg, hemlängtan och en enorm jäkla ensamhetskänsla inom mig just nu.
