jennipop

Direkt efter skolan så tog jag tåget in till Växjö så var där prick ett ungefär. Sen gick jag till de luxe och pratade med Nils så att jag verkligen skulle kunna komma in på konserten, det löste sig väldigt bra!

Efter det gick jag till Palladium och blev riktigt förvånad över att ingen var där, jag menar.. vissa arkfans köar väl i timmar? Eller har jag missat något? Så satte mig ner där inne och drack kaffe och åt "The Ark-bakelse" som det så fint heter. Den var mumsig! Så dök Cilla upp, hon hade suttit i ett annat rum. Så jag fick sällskap i alla fall! Fick låna hennes dator så kunde blogga lite och facebooka lite. Amanda kom vid halv fyra och då gick vi till ICA och handlade frukt och sånt. När vi kom tillbaka till Palladium så stod det några snyggingar precis innanför. Dvs Ola, Jens & Oskar Humle bo. (Trodde först Oskar var Martin för han stod med ryggen mot mig, sen blev jag alldeles överlycklig när jag såg att det var Moto boy i egen hög person som var där, absolut inget illa ment mot Martin nu!) Så vi pratade med dem. Tillägger att Ola bara: "Åh det är ju ni som är härifrån!" SÖT? Mh! Och Jens. Vad säger man. Jens. Jag älskar honom! Den människan gör mig lycklig! Och även Oskar mindes mig och Amanda från Liseberg i somras, han tyckte att det var en jättefin spelning. Gulle!

Seeeen kom även Simon, the one and only. Ännu en man som man har saknat otroligt mycket sen sommaren! Så vi stod och pratade med honom och så en bra stund, kollade på de nya tröjorna. Pratade om vad som hänt sen sist vi sågs och vad som ska hända osv osv.

Man började bli lite rastlös framåt fem- eller sextiden. Jag och Amanda gick en sväng för att få lite luft. Blev intervjuade ett antal gånger, fotograferade. (För att vi var två av de tre första som var där då.)

Vid sju fick vi inte köa inne längre så vi ställde oss precis utanför ingången och då hade det kommit en hel del människor! Vid åtta var det insläpp, skiljdes då åt från Amanda, hon upp på läktaren. Jag & Cilla längst fram i mitten framför scenen. Vid nio hände det! Eller ah, strax efter.

Inledde med modern days, följt av Clamour & efter det BUWG. Alltså, det var en fin konsert, men publiken var sådär. Sen är ju Olas specialitet att få igång en publik så det var helt okej i alla fall! 
Vid Olas prat precis innan it takes a fool kom tårarna och det kändes ändå helt okej att gråta när man står precis framför mannen som hållt en på fötter i alla dessa år. När Ola står och säger att vi är lyckliga idioter, och att allt de stod för då står de för nu och kommer stå för det i hela livet. För det är ju så det är, visst? Och It takes a fool har, eller ÄR rättare sagt verkligen en räddning för mig. På riktigt! (Robert Jelinek från The Creeps sjöng även med i denna)

Btw. Jag grät, jättemycket. Vid apocalypse grät jag. Ännu mer. Då grät jag jobbigt mycket, hur kan man låta bli? Deras sista låt någonsin. Som handlar om OSS.

Men i alla fall, de spelade The Homecomer och The Lamb. Jäklar. Fint var det. OCH fina fina Moto boy kom in och sjöng med i Let your body decide. Vackert!

När konserten var slut mötte jag upp Amanda, vi snackade med Simon lite. Hjälpte han plocka ihop lite saker, sen stack vi till stadshotellet och kissade. (Simon följde inte med!) Så kom Jonathan och hämtade oss där och skjutsade hem oss, snällis!

Klockan ringde kvart i sex. Ih. Tre timmars sömn typ, på tok för lite.

Åkte till skolan. Jag och min klass blev utskällda av en munk på religionskunskapen, hysteriskt roligt. Åkte hem från skolan. Fixade mig, tog bussen till Växjö, gick till Palladium och träffade på mina fina vänner som hade suttit där hela dagen! (Kan tilläggas att jag kom vid klockan sex på kvällen.) Lyckades, otroligt nog, fixa en biljett till kvällens konsert. Helt oplanerat. Blev glad som fään. Så gick vi en sväng på stan, träffade på Martin (inte Oskar, haha.) sen var det bara att ställa sig där ute i kön igen och vänta på att få komma in. Jag och Pat var väldigt lättroade må jag säga. Kanske dyker upp bild på det, vem vet!

Insläpp vid åtta, igen. Tog plats längst fram, men lite för långt till höger, men ändå helt okej plats för att kunna kika på Jens! Jag och Aino stod och väntade förväntansfullt tills klockan var nio.

Så mycket bättre än igår.

Mycket kontakt med Jens, jag säger det igen; den mannen gör mig lycklig!

Och Ola var feeeetttt sexig och feeeeeeett läskig när han hängde och klängde uppe på balkongräcket under Laurel Wreath, såg livsfarligt ut. Men satan var het han var, förlåt; är. Moto boy och Robert var med även på fredagskonserten och de var fantastiska!

Efter konserten skyndade jag bort till de luxe och kom in rätt fort ändå! Men fan vad folk det var! Mötte upp Jonathan där inne någonstans.

Martin & Jepson dök upp efter en liten stund och dj:ade. Har inte sån stor koll på vad det var för band de spelade, men det var sjukt skön musik iaf! Ja ni kan tänka er. Sen kom Jens och han var så myyyysig. (<3<3<3<3) vi pratade lite, töntade oss. Så stod han och höll om mig när vi pratade och sen kramade han om mig hårt och helt länge (!!!!!!!!) OCH PUSSADE MIG PÅ KINDEN precis innan han skulle gå till baren, kan ha varit önsketänkande. Men tror fan inte det. IH! Han gör mig lycklig (tredje gången nu, vet.) Sen kom lilla Ola och ja, vi tog kort och han lovade mig en dans senare! (Hahaha han är sjukt skön att dansa med!!) Håhå. Sen kom Oskar som OCKSÅ lovade mig en dans, han skulle bara köpa sig en öl först. Vet inte om han ville vara full för att genomgå en dans med mig. Hahaha!

(Fan vad mycket jag skriver förresten, men ni vet. Man bara måste.) Träffade även på Leari och Sylle lite här och där bland alla människor. Jonathan som försökte dansa med mig sa att jag såg ut som ett barn i en godisaffär. Ja det kan nog stämma, haha! När klockan var typ kvart över ett så ville Cilla köra hem, hon skulle upp tidigt idag och åka till Norrköping så det var rätt förståeligt. Men precis då började Jens och Jepson spela "Karlsson på taket" och då kunde jag bara inte gå, jag hittade Simon så vi stod och skreksjöng Karlssonlåten i ansiktet på varandra och så pekade han på scenen och sa: Vad står du här för? Så jag hoppade upp på scenen och sjöng... (det var andra där med, såklart, haha!) SEN BÖRJADE DE SPELA "KOLLA KOLLA". Då kunde jag såklart inte heller gå, så jag stod kvar på scenen. Precis brevid Jens, fast han stod i dj-båset så det var ju en sån halv trävägg mellan oss. Men vi stod i jämnhöjd och stod och kollade på varandra och pekade och hade oss! Så precis innan jag skulle gå så räckte jag över handen och sa hejdå till Jens och han höll kvar jättelänge och tackade mig för ikväll och allt. IH! Sen skulle jag bara leta upp alla andra och säga hejdå så hittade först Oskar Humlebo och när jag sa att jag skulle gå så sa han: "Nej, ska du hem? Vi skulle ju dansa!" Och jag typ: "Men kom igen då!" Så dansade vi helt galet i två minuter eller något, sen kramades vi och jag tackade för en sån fin konsert och då sa han: "Du, tack för att ni är så fina!" DÅ var jag nära att börja gråta, men sa istället: "Vi ses i sommar!" Och fick svaret; "Det gör vi, helt klart!" Sen kramade jag om Ola innan jag åkte, och Leari som frågade vart min kille tagit vägen, och jag när jag sa: Öh... jag vet faktiskt inte..." så skrattade han. Haha allt var helt galet, tror att jag sa hejdå till Jens minst fyra gånger för jag blev alltid kvar efter varje gång jag sagt hejdå.

Sen gick jag Cilla och Sara till Cillas bil som var på andra sidan järnvägsstationen. Blev akut kissnödig så fick sätta mig bakom ett hus, för er som finner det intressant. Ehehe. Väl hemma insåg jag att jag druckit nååågra cider för mycket för jag var sjukt snurrig. Hamnade i säng, sov, vaknade vid halv åtta, illamånde som fan. ALLTSÅ HALV ÅTTA? Kunde jag inte fått sova några timmar till i alla fall. Men så äääre!

Just det, precis innan jag skulle gå igår mötte jag på en galet snygg kille. Jag hade sett han flera gånger under kvällen och jag var bara tvungen att fråga han för jag var 100% säker på att det var en bror eller släkt av något slag till Kristofer Östergren. Alltså de var så sjuuuukt lika! Samma näsa, mun, haka. Han hade halvlångt blont hår. Haha han var sjukt snäll i alla fall, typ kramades och sa att jag verkade... bra? Haha och jag bara: "Tack, du med! Eh, är du släkt med Kristofer från MC?" Han: "Nej, jag är faktiskt inte det. Men jag brukar få höra att vi är lika."

Jag tror honom inte. De var verkligen identiska.

Jaja, jag är i vilket fall som helst sjukt glad. Världens bästa kväll igår! Det här lever jag länge på. Jag kommer inte vara ledsen över att inte kunna gå på fler konserter nu i vår. Siesta blir antagligen min nästa Ark-konsert. Ih! Nu peppar jag inför Håkan Hellström den 9 april istället, woho!