Sprutdagen, så att säga.
Idag har jag tagit en spruta, det var ca 6 år sen sist. Klump i magen när jag satt med familjen i väntrummet, erkände dock aldrig hur nervös jag var. Jag menar; hur cool är man om man är rädd för sprutor? Inte cool alls. Så satt till slut på händerna för att ingen skulle se hur mycket de skakade. Det resulterade bara i att hela jag skakade som en jäkla jagvetintevad, såg antagligen helt sjuk ut. Sist jag tog sprutan satt jag och höll en vuxen i handen och satt och stortjöt mot en annan vuxens axel. (Ja, jag vet att jag gick i sjätte klass....) idag gick jag in alldeles själv till tanten som skulle sticka in en tusen mil lång nål i min arm. Jag väntade på att allt skulle bli svart och att jag skulle vakna upp på ett kallt golv med massa människor som stod och såg ner på mig. Det hände aldrig, det som hände var att jag kände ett litet stick i armen, lite gift som sögs in i min kropp och sen var det färdigt. Alltså; jag svimmade inte, jag grät inte (bara inombords möjligtvis, men det tänker jag inte erkänna för någon), ingen behövde se hur mesig och feg jag egentligen var. Och när jag kom ut från rummet så sa jag lite kaxigt till min familj; "Det där var ju ingenting!" Och vet ni vad, det var ingenting. Det gjorde inte ens ont! Som belöning för att jag var så cool och duktig så väntar en till spruta på mig, den 23 december. Dagen innan julafton. Woho! Kan inte bärga mig.
& efter sprutan så träffade jag Emmy och Johanna, de stod och slog in en present till mig på konsum. Sen gick vi till Café Deres och fikade och tramsade, som vanligt. De är bra fina, de där två! 
Sen åkte jag lastbil hem till Lindås, det ni! Sånt händer inte varje dag i mitt liv.
Om två timmar och sex minuter fyller jag 18 år! Bara så att ni vet liksom.
