jennipop

Hatar känslan, verkligen.

Förutom att jag råkade cuta sönder fingret och blödde som ett cp i flera timmar. (En och en halv, åtminstone). Är inte så överförtjust i blod så jag var ju rätt panikslagen, med tanke på att grannarna inte var hemma.

Fick till slut hjälp av Moa, som så snällt band om mitt finger och tröstade mig och lugnade mig lite. Och hjälpte mig att torka upp blodet som var över hela lägenheten eftersom jag i ren panik sprungit runt och ... ah. Sprungit runt. #onödigt.

Mysigt, mh.

Trots mitt söndercutade finger cyklade jag till jobbet, med handen uppe i luften för att det inte skulle blöda. Fast blodet strömmade på handen när jag kom fram till jobbet, gråtfärdig. Tvättade mig och plåstrade om mig och sen var det bara till att börja jobba, heh.

Så attteeeeeeeeeeh. Helt vanlig måndag har det ju inte varit, om man säger så.

Trivs här, men ändå inte. Saknar tryggheten hemifrån. Hatar att känna sig så ensam och hjälplös när ångesten och mörkret tar över.

Ångesten hälsar på allt oftare nu känns det som. Precis som den alltid gör på hösten, år efter år.

Men.

Nu vet ni hur läget är.

Jobbet var tröttsamt och hektiskt idag, ändå gick tiden riktigt långsamt. Och när klockan äntligen var 21 så frågade chefen om jag inte kunde jobba över en timme och jag kunde klart inte säga nej. Typiskt mig, och jag som planerat att baka bröd ikväll. Attans!

Kom till lägenheten runt elva, och då kom Louise över. Kallade även hit Billy och Jang så vi fyra satt och drack kaffe och pratade skit ända till klockan var över tolv. Trevligt trevligt!

Imorgon ska jag försöka komma upp i vettig tid så att jag hinner packa upp, dammsuga, torka golven, tvätta kläder och handla innan jag ska jobba vid klockan 13. Hur fan det ska gå vet jag faktiskt inte. :S har riktigt svårt för att komma upp om morgnarna nu för tiden.

Men nu ska jag somna till en film.

puss & godnatt.

Puss, godnatt!

Det är stort, ska ni veta. Jag ska bo ensam. I en lägenhet.

Läskigt, jag är ju mörkrädd.

Så om det är någon som vill sova över hos mig, ofta. Typ varje dag. Så är det helt okej!

min finafinafina Emmy fyller 19 år idag, inte illa!

hoppas du får en alldeles underbar dag för det förtjänar du!

är superglad för tillfället, nästa steg är bara att tjata på min nya chef att få ledigt, haha?

Idag vaknade jag med tanken: Idag. Och så den där iskalla känslan som gör att man ryser till och där med känner de varma tårarna riktigt bränna och göra ont bakom ögonlocket.

Men jag har inte gråtit, än.

Idag när jag skulle gå ner til köket och kolla i tidningen om det stod något i Smålandsposten om vad som sker denna dag, så blev jag .. inte förvånad kanske, men överraskad över hur mycket vi faktiskt uppmärksammar The Ark här i Växjötrakterna. 4-5 sidor, endast om The Ark. Jag visste väl att det skulle stå något, en helsida kanske. Men fyra sidor, det är inte lite det. Och jag blir så stolt när jag läser igenom det man så många gånger läst om förut och det man så många gånger har hört Ola berätta om.

Jag har haft mina 4 bästa år. Det har jag verkligen. Innan 2007 visste jag inte att livet kunde vara såhär underbart. Jag trodde aldrig att jag skulle våga sätta min fot på en konsert/festival. Och nu är jag jämt iväg och far på nya äventyr.

Jag undrar vilka det kan bero på!

Det som gör mig allra ledsnast (heter det så?) med det här. Det är väl att jag aldrig kommer få se dem tillsammans på scen igen. Aldrig känna den där kicken när de far ut och in på scen. Aldrig få känna den där lite oroliga men ack så lyckliga känslan när Ola är uppe och klättrar uppe i allt som är högre än 5 meter.

Aldrig få höra Olas fina och rörande försnack till it takes a fool. Aldrig få göra de där lite halvtöntiga rörelserna til let your body decide. Aldrig få be till Arken till prayer for the weekend. Aldrig aldrig få sjunga med i änglakören till calleth.

Aldrig.

De flesta folk, som inte är så insatt i det här, säger alltid: "- Äh, de är tillbaks om några år när ungarna växt upp."

Fast. Jag vågar inte hoppas på det. 98% av alla gånger man hoppas på något blir man besviken.

Jag är otroligt nog inte särskilt ledsen att jag inte är i Stockholm idag. Bara lite.

Jag vill inte säga farväl på en nöjesplats. Jag sa farväl (även om jag trodde just då att det var min näst sista spelning) i Helsingborg. 2 cm från scenen. Där sa jag farväl. För jag visste att närmre än såhär kommer jag inte. Jag sa farväl på efterfesten, där jag fick krama om dem. Och det var ett fint sista minne med dem, det är det minnet jag vill ha på näthinnan när jag är ledsen.

I vilket fall som helst.

Jag är så otroligt glad att just jag fick mina år med dem. Tänker på stackarna som aldrig gett The Ark en chans. Sett dem på någon bild och sagt: Nejfyfan vilka bögar.

Det är dem det är synd om.

Det är de som aldrig fått uppleva känslan när man står några meter från världens bästa band och inser att: nu jävlar, nu kör vi!

Tänker på dem som hört Calleth och sagt: Åh vilken bra låt, det är en av deras bästa!

Men aldrig fått uppleva den live. För har man hört Calleth live, så finns det inte mycket mer att begära i livet.

Den som inte ryser i hela kroppen när alla stämmer in i "Aah", den är känslokall. Det är ett som är säkert.

Tänker lite på min första The Ark-konsert. 18 juli 2007 i Karlshamn.

När Ola började snacka om "sillastrypare" och det ena och det andra och jag stod där, 14 år och fattade ingenting, jag hade bara gillat The Ark i några månader jag förstod inte riktigt.

Tyckte att han var lite konstig den där Ola Salo, men fan vad snygg.

Tänkte att någon dag kanske jag får träffa honom och fan vad häftigt det hade varit.

(Minns även att jag trodde att Leari hette Lenny, hahaha. Men det är en annan historia!)

Och nu, 4 år och 3 månader senare så har jag upplevt så mycket med The Ark.

Hade den där 14-åriga lilla Jenny vetat det, den 18 juli 2007 så hade hon antagligen svimmat på dirr.

Alla de där hånskratten och de där irriterande kommentarerna man har fått ta emot på både högstadiet och på gymnasiet. De som i början gick rakt in i hjärtat och sårade en, som jag till slut inte brydde mig det minsta om. Vem fan bryr sig om att Ola Salo ser ut som en bög. Och JAG tycker att det är sexigt när killar har tighta läderbyxor, guldsuits. JAG tycker att det är urläckert när Ola springer omkring barbröstad med vingar på ryggen.

JAG tycker det.

Varför var jag tvungen att ta emot ER skit för vad NI tyckte?

Ju mer jag reflekterar i det, ju mer skrattar jag åt er.

Fan vad jag skriver.

Jag antar att det är dags att gå vidare nu. På något sätt.

När jag är det minsta osäker och orolig över någonting så ska jag ta fram allt det där Ola har lärt mig genom dessa åren.

& tack till mina fina vänner jag fått. ni är fantastiska och jag älskar er otroligt mycket.

Myser även med lite tända ljus och älsklingsgrabbarna!

Hahaha.

Jag var helt borta. Trött som ett as. Var på väg ut genom dörrarna och allt. För att jag skulle gå till "stationen" haha?

Aj.

Anlände till Lund

Träffade finaste Ellie, Patricia & Rebecka

Gick till Mejeriet
Åkte till Helsingborg

Letade upp tjejen (som jag trodde var en man?) och fick mina biljetter

Åkte tillbaks till Lund

Gick till Mejeriet

Åkte till Simon och lämnade saker

Åkte till mejeriet

Köade

Skrattade

Köade

Kom in

Stod vid scenen i ett par timmar

Njöt av en fantastiskt underbar konsert

Åkte till Helsingborg med Chloe

Umgicks med fint folk

Gick till knutpunkten

Laddade telefon

Träffade en ny bästis

Försökte hitta billig taxi till mcdonalds

Hittade ingen billig taxi till mcdonalds

Tänkte äta på "Drugstore"

Ångrade oss

Tog nattbuss till mcdonalds

Åt

Halvsov

Gick tillbaks till tivoli

Somnade

Vaknade efter mindre än en timme

Frös

Kissnödig

Gick ensam till Knutpunkten

Letade efter toalett

Hittade ingen öppen

Fick en ny full, nerdrogad vän

Satt ner en stund

Träffade en vänlig taxichaufför som visade mig en toalett

Gick tillbaks till tivoli

Fick sovsäck av finaste Chloe

Somnade varm och glad

Vaknade av att solen sken rakt på mig

Somnade om

Vaknade av att en reporter eller något liknande stod och filmade mig (?) 
Väckte Pat

Åt frulle på donken

Hängde med Linda, Linnéa

Raggade på några stalkers i en bil

Kastade vindruvor på några stalkers i en bil

Skrev roliga lappar till några stalkers i en bil

Gick till konserthuset

Hittade en styck gigantisk heliumballong

Skrattade

Gick och satte på några stenkaniner

Skrattade

Återvände till den gigantiska heliumballongen

Snodde den gigantiska heliumballongen

Lekte

Lite för mycket

Den gigantiska heliumballongen gick sönder innan vi ens hann blåsa in luften

Fan

Gick sedan till donken för att fixa iordning oss

Återvände till tivoli

Bråkade med folk

Blev asarg på folk

Hatade folk

Gick till Harry's med Chloe, Pat, Moa och Sandra

Återvände till tivoli

Ställde oss i kön

Blev irriterad IGEN

Kom in till scenen

Fick psykbryt samt panikångest

Trodde jag skulle dö

Dog inte

Blev lite trött på The Ark för att de var så sena

Blev lycklig när jag hörde åskan

Höll dock på att svimma redan första låten pga värmen och trycket och all panik

Överlevde

Grät

Grät 
Grät

Gick bak ett steg

Grät

Grät

Grät

Blev tröstad av fina Sandra

Grät

Fick låååång ögonkontakt med Ola i calleth när jag grät så mycket att jag inte kunde stå (helt seriöst, låååång på riktigt! Finaste Ola.)

Grät av lycka och saknaden som jag visste skulle komma

Konserten slut

Alla var slut

Panikångesten kom på besök igen

Bestämde mig för att göra det bästa av situationen

Sminkade om mig

Gick bak och träffade Arkmedlemmar
Fick världens varmaste kram av underbaraste Martin, inga ord sades. Vi bara kramades och det var det finaste någonsin.
Sylle gav en finfin kram med

Linn såg till att Jens tog hand om mig

Fick bästa Jenskramen någonsin

Fick ett slag på armen av Jens tamburin för att jag skulle rycka upp mig

Ryckte upp mig

Gick och tog några shotar med Patricia

Redo för en styck gaaaaaaalen efterfest med The Ark

Oh

Herre

Gud

Vilken efterfest!

Här kan bara bilder visa hur galet det var!

Så att eh, lägger upp några bilder dåå

Ja, det var fullt ös. Kan man lugnt säga!

Avslutade efterfesten med en supermysig ringdans, det var en sån magisk stämning. Kommer aldrig glömma den natten.

Slänger upp lite andra bilder med: